Jag kom på att jag glömde en liten detalj som jag egentligen skulle skriva om. Vi snackade om Freud på skolan.... Och han sa att man skulle studera sina drömmar för att lära känna sig själv. Mina drömmar är... Skrämmande. Om det är så som jag är så ska jag nog isolera mig själv. Jag drömmer saker jag inte ska drömma... VERKLIGEN inte ska drömma. Det är läskigt. Jävligt läskigt vad hjärnan kan komma på. Hm... Isolering var det va?

Livet leker och allt mår bra. Vi kan ju låtsas så i alla fall!

Jag känner mig as pepp på att träna idag!! Får jag det? BIG NO! Imorgon så får jag börja röra på mig igen men taekwondon får ligga på hyllan i typ två veckor till... Känns hemskt. Jag är verkligen aspepp! Ska dit idag och sitta och drömma medans Erika tränar. Sälvplågeri is the shiet!

En asmysig sak är att jag har ETT avsnitt kvar på Sex and the city! ETT! Känns kalas! Nu måste jag hinna se filmen innan jag åker till pappa...

 Näe... Det var engelska jag skulle göra.

Men buhu synd om mig... Senaste inlägget kom från ett av mina svagare ögonblick. Jag måste verkligen sluta gnälla.... Jag har ju ett ganska bra liv ändå.

Jag har en underbar pojkvän, vänner, jag har någonstans att bo och mina föräldrar tycker om mig. Vad kan jag klaga på? Det mesta. Fyfan.. Det är hemskt. Egentligen borde jag sväva runt på moln och le åt livet. Gör jag det? Nej! Jag gnäller och klagar på allt som finns att klaga och gnälla på. Jag måste rycka upp mig. Typ nu. 

Det känns som om jag väntar på något. Jag är rastlös... Jag vill uträtta något! Det känns inte bra. Eller så kan någon bara komma och säga vad jag väntar på/vad jag ska göra eller vadfan som helst bara det förklarar min känsla. Det kanske är så att jag har glömt något?

Gaaah jag blir galen snart. Ingen ro för att räkna matte får jag heller med den här känslan i kroppen....

Jag satt häromdagen och läste min tidning
en dag som så många förut.
O jag tänkte på alla dom drömmar man drömt som
en efter en har tagit slut

Då såg jag en bild av en flicka
med en skadskjuten kråka i famn
hon springer iväg genom skogen
så fort som hon någonsin kan

Och hon springer med fladdrande lockar
hon springer på taniga ben
o hon bönar och ber och hon hoppas och tror
att det inte ska vara för sent

Flickan är liten och hennes hår är så ljust
o hennes kind är så flämtande röd
kråkan är klumpig och kraxande svart
om en stund är den alldeles död

Men flickan, hon springer för livet
hos en skadskjuten fågel i famn
hon springer mot trygghet och värme
för det som är riktigt och sant

O hon springer med tindrande ögon
hon springer på taniga ben
för hon vet att det är sant, det som pappa har sagt
att finns det liv är det aldrig för sent

O jag började darra i vånda och nöd
jag skakade av rädsla och skräck
för jag visste ju alldeles tydligt och klart
att det var bilden av mig som jag sett

För mitt hopp är en skadsjuten kråka
och jag är ett springande barn
som tror det finns någon som kan hjälpa mig än
som tror det finns nån som har svar

O jag springer med bultande hjärta
jag springer på taniga ben
O jag bönar och ber, fast jag egentligen vet
att det redan är alldeles för sent

Jag har dött... Bara nästan. Jag överlevde och mitt bröst med! Tror jag.. Jag har inte rikigt sett hela än men stora delar av det är kvar. Skönt.. Känns bra.

Men jag är fortfarande trött som ett as så jag vet inte hur jag ska klara av att gå i skolan nästa vecka. För jag blir trött om jag är vaken i mer än fyra timmar i sträck och då måste jag lägga mig ner och vila ögonen en stund.... Det kan bli problem. Jag kan skylla på att min kropp är i chock så jag kanske får göra sånt om jag har lite tur!

Näe nu ska jag fördriva min tid med något inte så tanke krävande för det känns lite tidigt att sova kl 20.... Med tanke på att jag klev upp 11... Efter att ha sovit i 12 timmar. Har nog sovit för länge några dagar...

Sitter på pappas jobb och har lånat hans dator lite snällt. För jag är en sån där snäll och duktig dotter så han låter mig göra det! Han slutar om en timme och jag är ännu snällare som är kvar och väntar på att han ska sluta,  så att vi kan åka hem tillsammans istället för att jag tog bussen och åkte hem och sov. Duktiga jag.

Anledingen till att jag här uppe är att jag har varit och kollat om dom vill söva mig med mig förskylning. Det ville dom. Jag blev glad... Och hundramijlonersmiljader gånger mer orolig än vad jag var innan jag skulle hit idag.... Känns lite läskigt att dom ska skära upp mig, ta bort saker och sedan sy igen mig och dessutom utan att jag vet om något alls eftersom jag sover. Taskigt!

Jag har lite tråkigt och dricker asgott kaffe med choklad i! Dessutom så drack jag fruktsoda, åt en kanelbulle och fick halva mammas grej när vi fikade förut.. Dessutom så har jag ätit lite godis idag också. Men jag måste ju tänka på vikten! Höhö! Om du fattar vad jag menar?

Jag är nog inte som andra har jag kommit på. Med tanke på att jag lyckades skriva ett jävlig långt inlägg som hade 10% värde. Weeej! För det första var ändå ganska viktigt. Något som är lite fräsigt är att jag slipper göra svenskan ... tror jag. Eller jag hoppas på det. Det dåliga är att jag missar alla andras. Men jag får väl höra dom återberättade för mig!

Imorse var jag pigg och glad! Klev upp kl 6.45 hoppade iväg till skolan runt 8!! Började halv 9 men kl hel så hade ingen lärare kommit! Lyckat... känner mig less... Jag är opepp på livet.

Ska upp till sjukan idag och se om jag är tillräckligt frisk för att sövas... Känns förjävligt om det inte blir av. För då måste jag göra svenskan och samhällen iaf... Fyfan.

Nu ska jag göra något annat.... Blö